Detta rörande vittnesmål delades på Reddit-nätverket, där författaren berättar om sitt dilemma inför sin ex-fästmös återkomst, två år efter att hon lämnat henne på deras bröllopsdag.
Min ex-fästmö, Derek (32), lämnade mig (28) på morgonen på vår bröllopsdag för två år sedan. Han försvann helt, omöjlig att nå, inte ens hans familj kunde hitta honom. Det var en mardröm. Det som borde ha varit en festdag förvandlades till någon slags konstig sammankomst för att försöka dölja smärtan. Efter det gick jag tillbaka till vår lägenhet och sov till slut på det kaklade badrumsgolvet, fortfarande i min brudklänning. Ärligt talat var jag på väg att bryta ihop.
Ex-fästmö
Några dagar senare kom hans mamma gråtande hem till mig. Hon förklarade för mig att Derek hade rymt med en av sina ex-flickvänner. Tydligen hade de pratat igen en vecka före bröllopet och han hade bestämt sig för att släppa allt för henne. Hans familj var chockad, liksom jag. Jag hörde inte från honom förrän tre månader senare när han äntligen ringde för att be om ursäkt. Han berättade att hans ex hade dolt för honom att hon hade fått barn med honom och att han ville finnas där för dem. Jag sa nästan ingenting, bara ett "hej" och det var allt. Jag hade slut på idéer.
Som tur var har jag underbara vänner. De stöttade mig och pushade mig att gå i terapi. Det var ett riktigt vägskäl, men efter ett år började jag må bättre, att bygga upp mig själv lite i taget.
Idag, efter allt det där, började jag om från början. Jag flyttade till Storbritannien (jag kommer från Australien) för omväxlings skull. Men igår kväll, överraskning: Jag fick ett meddelande på Instagram. Det var Derek. Han skrev:
"Hej, jag hörde att du flyttade till Wales, det är toppen. Jag ska till Cardiff i slutet av juli. Jag ville be om ursäkt för allt som hände före bröllopet och prata om den gången. Om du inte har något emot det, säg till så att vi kan äta lunch tillsammans."
Först och främst har jag ingen aning om vem som berättade för honom om min flytt. Så jag vet inte om jag vill höra hans "förklaringar", men samtidigt är jag rädd att jag kommer att ångra mig om jag säger nej.
Ex-fästmö1
